Fredagsrushen!

Den här dagen har verkligen gått ultrasnabbt! Antar att det är för att det är fredag och jag ska iväg till Stockholm. Nu har helt plötsligt hela eftermiddagen gått och jag måste snart dra till flygbussen. Men det viktigaste är i alla fall gjort och jag kan njuta av en helg med en massa festligheter och socialt umgänge med folk jag inte träffar så ofta. Till exempel ska jag på födelsedagsfest för fantastiska Jenny Gabrielsson Mare. Förutom att hon är väldigt trevlig att umgås med så är hon också en mycket talangfull artist och låtskrivare. Läs gärna mer om det här. 2010 släppte hon skivan Black Stars som jag verkligen gillar och ofta lyssnar på och just nu håller hon på med uppföljaren. Kolla in den här snygga videon till I’m Just Dancing, en av mina favoritlåtar:

Med denna dänga önskar jag er en fantastisk helg!

(Jag knölar med mig datorn på resan så eventuellt kommer det någon uppdatering från huvudstaden också)

Vem har det bästa livet?

Det kan en undra ibland. Jag vet inte om det är nikotinbristen (går för övrig hyfsat bra utan snus numera, fast det känns som att jag snusar sönder tandköttet med fejksnusen, tackar som frågar), men jag har blivit väldigt filosofisk på sistone. Jag funderar mycket på hur mitt liv ser ut och hur det skulle kunna utvecklas och hur jag skulle vilja att det blev. Det sistnämnda är jag mycket osäker på och det känns bara mer och mer förvirrande ju mer jag funderar.

Nu ska jag försöka sluta vara flummig och förklara vad jag menar: jag lever ett ganska fritt och obundet liv. Jag har inga barn, jag har inte fast jobb, jag äger inte min bostad. Framför allt jobbmässigt så är jag väldigt ”flaxig”, jag har jobbat på Konsum, för ideell förening, i butik, på tidning och numera med musikprojekt och diverse annat. Mina tider ser helt olika ut för olika veckor och jag jobbar dessutom även heltid i juli då alla andra är lediga. Jag gillar också att vara ute med bandet och spela och skulle gärna åka på turné någon gång framöver. Just nu planerar jag och Kicki hur vi ska kunna åka över till USA och spela när vår sångerska bor där nu i höst.

Jag har alltså inte direkt något standardliv och jag gillar nog att det är så. Men ibland tittar jag på folk på Facebook eller på stan som jag tänker har det där standardlivet. Det kanske vore lite skönt ändå, att ”bara” behöva tänka på att jobba sina åtta timmar och hämta på dagis och på helgen kanske du sköter om din trädgård eller bjuder hem lite folk på middag? Mindre att tänka på liksom. Istället för att fundera på om jag kommer att ha något jobb nästa år och hur det på riktigt ska kunna bli jämställt inom musiken någon gång. Och aldrig vara ledig på en söndag eftersom det är stående rep/inspelningstid med bandet då.

Samtidigt så får jag ångest av tanken på att inte få hålla på med musiken. Att det bara var någon tonårsgrej som gick över liksom. Att uppmuntra sina barn att spela istället för att spela själv, eftersom att du är ju ”för gammal” för sånt. Jag får också ångest av att tänka att jag måste jobba samma tider varje dag och med samma sak. Och att inte brinna för något (fast det gör säkert alla människor). Inte heller gillar jag tanken på att ha en chef. Men jag skulle kunna tänka mig att ha en trädgård…någon gång lite längre fram. Så det händer grejer. Det är nog nyttigt att tänka över sitt liv lite då och då.

För att vila skallen kommer jag att ägna morgondagen åt att glida runt här:

Foto: www.iksu.se

Ja ni som är Umeåbor ser rätt, det är IKSU Spa som gäller. Det ska bli sjukt skönt.

Vi hörs!

Tid

Har tänkt länge att jag skulle skriva om det här med tid, eller snarare bristen på den. Typiskt nog så blev det så att jag sitter upp sent på kvällen och skriver om det här ämnet. Har ägnat kvällen åt att förbereda inför att åka till Stockholm i morgon och nu blev det ändå sent så det kan lika gärna bli ännu senare innan jag går och lägger mig, tänker jag.

Jag har blivit en av de där människorna för vilken kalendern är en bibel. I min kalender är de flesta dagar väldigt noga planerade. Ofta även helgerna. Det är så klart ett frivilligt val, jag skulle kunna sluta försöka hinna med så mycket. Men oftast är det inget problem, dagarna tuffar på och jag får mycket gjort.

Ibland kommer dock de där stunderna när jag känner att jag missar saker. Eller inte missar egentligen, snarare att jag skulle vilja finnas i flera olika versioner, göra ännu fler saker. Det hände senast i söndags. Då hade jag velat att en variant av mig hade kunnat käka pizza och se på film med vänner. En annan hade kunnat åka på söndagsmiddag hos föräldrarna. Den tredje hade kunnat spela in med bandet. Det var så många olika val jag hade. Mitt förstahandsval blev att spela in med bandet, vilket känns viktigt och alltid är lika kul. Men det slet i mig av att behöva skippa de andra alternativen. Det kändes trist.

Samma sak kan hända på vardagar så klart. Då är det oftast jobb som står i vägen för spontana sociala aktiviteter. Jag har ibland tänkt att jag borde inte ta på mig så mycket, jag borde ha ett mer ”vanligt” liv där jobbet inte spiller över på fritiden. Men det är ju så roligt också, det mesta jag gör. Vet inte om jag skulle palla att dra strikta gränser. Jag tror att jag helt enkelt skulle bli uttråkad då.

När jag var bekymrad i söndags slog det mig samtidigt hur tacksam jag är över att ha alla de där alternativen. Att ha en massa människor som gärna vill umgås och göra saker med mig. Det är otroligt lyxigt. Jag hoppas att alla de personerna förstår att jag är glad över att de finns, att de hör av sig. Ingen nämnd, ingen glömd.

Så vad vill jag säga egentligen? Jo mest att jag ÄR en person som alltid har fullt upp och att jag har svårt att ändra på mig. Men jag hoppas att ni förstår mig ändå.

Ska sluta med en bild på Kicki som har de garanterat snyggaste glajjorna i Umeå OCH Stockholm. Äkta spektakel-glajjor, we love them! Ses imorrn vännen 🙂